En sorgens dag

Idag är det en sorgens dag, fast det idag gått 17 år sedan du tog ditt sista andetag och cancern slet dig bort från oss. Så känns det likadant varje år den 7 februari, mitt livs jobbigaste dag. Jag minns den natten som det skulle vart igår. Vi alla fanns vid din sida, Maggan, farmor Märta, farfar Bigge, Claes, Eva, Thomas, Roffe, mamma, jag och Therése.

Idag efter jobbet besökte jag dig vid graven, fick skotta mig fram i 40 cm djup blötsnö. tog bort all snö från gravstenen och planteringen. Stod där och pratade med dig en stund innan jag tände ljus i båda lyktorna. Och innan jag gick så gjorde jag som alltid, pussade handen och la den på din gravsten och sa -Jag älskar dig, jag kommer snart igen och besöker dig. Bilden här intill vänster är från när du fyllde 50 år.

Här är en text som jag skrev när jag fick beskedet att pappa Uffes cancer skulle vinna över hans vilja att leva. Texten är skriven 20 november 2001 och ca. 2 månader senare avled han natten den 7 februari 2002. Texten lästes upp på hans begravning, meningen var att jag skulle läsa den men mitt psyke orkade inte så prästen läste upp den.

Varför pappa?
Du kom in i mitt liv när jag var barn …
När jag var barn, var det du som va min pappa …
Det är dig jag vuxit upp med …
Det är du som uppfostrat mig …
Det var dig jag så upp till, du var min hjälte …
Du har alltid funnits till hans när jag haft det svårt …

Den dagen när du lämnar oss, så kommer du att lämna ett stort tomrum efter dig …
Ett tomrum som ingen kan fylla så som bara du kan …
Jag vet inte om jag kan vara utan dig …

Pappa!
Varför ska du och inte jag?
Varför ska du behöva och inte jag?
Du vill inte och jag vill inte!
Detta kan inte vara meningen med livet!
Vad händer sen, när du inte finns?Vem ska jag då vända mig till?
Varför denna orättvisa?
Vad har du gjort för att förtjäna detta öde?
Jag kommer att sakna dig pappa …
Therese kommer att sakna dig …
Dina barnbarn kommer att sakna dig …
Alla kommer att sakna dig pappa …

Pappa låt mig få ta dina smärtor och ditt lidande …
Jag vill inte att du dör pappa …
Låt mej få göra det istället för dig …
Visst vi har haft våra duster du och jag, jag vet att jag inte vart den bästa son men kan önska sej.
Pappa jag vill säga förlåt för att jag har gjort som jag gjort …
Önskar att jag kunde vrida tillbaka tiden och få det ogjort …
Pappa du ska veta att när du inte längre finns, så kommer jag titta upp mot himlen varje kväll och titta på stjärnorna och hitta just din stjärna …
Jag kommer att tänka på dig dag som natt, kommer aldrig att släppa d dig pappa ur mina tankar …

Pappa…
Varför ska du och inte jag?
Varför ska du behöva och inte jag?
Du vill inte och jag vill inte!
Detta kan inte vara meningen med livet!
Vad händer sen, när du inte finns?
Vem ska jag då vända mej till?
Varför denna orättvisa?
Vad har du gjort för att förtjäna detta öde?
Jag kommer att sakna dig pappa …
Therese kommer att sakna dig pappa …
Dina barnbarn kommer att sakna dig …
Alla kommer att sakna dig pappa …
Vi älskar dig pappa!

Skriven 20 november 2001 av Andréas Sandberg

Vi ses i Nangiala, när min tid är kommen <3

— Andréas "Bubben" Sandberg

Samtliga bilder i denna blogg tillhör familjen Sandberg och 021media.se / 021media.nu om inget annat anges. Vänliga hälsningar Andréas "Bubben" Sandberg - 7 februari, 2019  

Andréas "Bubben" Sandberg