Jaha, då va det dags att uppdatera lite om hälsan.

Går i samtal hos kurator varannan vecka och samtalar om hur jag mår, känslor, tankar m.m.
Första gången jag var i kontakt med psykiatrin var i september 2019 då jag träffade en överläkare, som redan då gjorde bedömningen att jag skulle sjukskrivas, men då tackade jag nej utan jag ville fortsätta jobba. Då hade jag fortfarande jobb och hade det fram tills 16 december då jag jobbade min sista dag. Anmälde mig första arbetslösa dagen som arbetssökande på Arbetsförmedlingen som man ska, och anmälde mig som arbetslös till min A-kassa och har sedan dess stämplat A-kassa.

Idag hade jag en telefontid med överläkaren i ett uppföljningssamtal ang. medicineringen och hur jag mådde psykiskt. Efter mycket prat om mitt mående säger läkaren bara att jag sjukskriver dig from idag och 3 månader framåt. Sen återstår det och se om Försäkringskassan godkänner sjukskrivningen också, men jag har min sius konsulent på Arbetsförmedlingen med mig. Hen vet hur jag mår då vi har haft långa samtal under tiden jag vart arbetslös.

Det jobbigaste att bara gå hemma är att inte ha något att göra, har svårt för att ta för mig något att göra, hitta motivationen till att göra nått. Är trött hela dagarna, sover knappt på nätterna men ser till att äta som sig bör iaf.

De veckor när sonen är här rullar det på som vanligt, och känner inte av det psykiska på samma sätt eftersom jag lägger 100% fokus på sonen. Men de veckor han inte är hos mig så kommer alla tankar, ser bara allt negativt och vill bara försvinna.

Jag har folk min min allra närmsta krets som finns där när det blir jobbigt, där jag kan prata av mig och få råd att hantera mitt mående.

Förhoppningsvis blir det bättre inom kort, men kommer ta lång tid att komma tillbaka till den gamla, spralliga, glada jag igen. Men det får ta den tiden det tar.

Det var det för denna gången, tjillevippen …

— Andréas "Bubbeeén" Sandberg

Andréas "Bubbeeén" Sandberg