Jag var på ett inbokat möte med en arbetsgivare idag, gällande att jag ska ut och arbetsträna efter att jag har gått sjukskriven sedan januari 2020.
Under mötet med arbetsgivaren fick jag veta att det enda jag platsar på är på en skyddad verkstad (arbetsplats) pga mitt förflutna och mina diagnoser (har psykisk ohälsa som visar sig som depressioner, ångest och stress, jag har fibromyalgi och medelsvår ADHD och är inte medicinerad).  Är ostraffad sedan 2006, så är helt grön när man kollar upp mitt belastningsregister, har aldrig haft med droger att göra.

Passande bild till det jag fick höra idag

Arbetsgivaren tycker att jag har vart med om så mycket negativt i mitt liv, så det är det hon baserar sitt uttalande på.
Det sa arbetsgivaren som jag var hos och då kommer arbetsgivaren själv från en arbetskarriär som fd anställd på AF, FK och socialtjänsten. Arbetsgivaren i fråga finns i Skultuna, och att få höra det av en arbetsgivare med den arbetsbakgrunden som tidigare arbetat med att hjälpa människor, nu stjälper en människa. Det gör mig både förbannad och ledsen. Om denne skulle levt mitt liv, undrar hur denne skulle må och tycka och tänka efter att få höra det jag fick höra av den personen?
Fy faan, jag skulle iaf skämmas.

Hur som helst, min arbetsförmedlare har blivit informerad om detta och jag hoppas att AF inte sätter någon hos denna arbetsgivare. Det finns ytterligare saker som jag fått fram genom att prata med folk gällande denne arbetsgivare. Jag blir mörkrädd av den informationen.

Jag ska ha tag i en arbetsplats där jag kan arbetsrehabiliteras/arbetsträna i 10 tim/v för att se hur mycket jag klarar av.
Och så småningom återgå till en normal anställning, inget bestämt att det ska ske hos just den arbetsgivaren jag arbetstränar hos.
Denna rehabilitering kostar inte arbetsgivaren en krona, eller deras tid (förutom att tilldela mig en arbetsuppgift) då jag är självgående. Jag har jobbat till och från som kock sedan 1991, jag har vart omtyckt och uppskattad av mina chefer, övrig personal, gäster och andra som jag träffat på under mina anställningar. Är öppen och social i mitt arbete, vilket ha gjort att jag har lätt för att knyta kontakter. Att allt rasade samman i december 2019 var pga. för mycket jobb och ett destruktivt leverne. ADHDn har jag levt med hela mitt liv utan att jag vetat vad det är som har vart fel, fibron har jag fått pga. att jag inte lyssnat på kroppen när jag har haft ont, utan bara bitit ihop och kämpat på.

Tanken är att jag ska tillbaka till ett restaurangkök, sen om jag bara klara 50% så är det så.
Om jag ska klara det målet så lär jag kunna hitta en arbetsplats som är villig att ha mig hos sig.
Skiter fullständigt i om jag förbereder åt dom, hackar sallad eller skalar lök i 10 tim/v. Det rör mig inte ryggen.

Den första platsen som jag var hos fick jag agera vaktmästare åt, sopa grus och göra det snyggt framför deras entréer, vilket inte var meningen utan skulle vara i köket.
Enligt den arbetsgivaren så var det en överenskommelse mellan denne och mig, men i själva verket handlade det hela om att jag har katt hemma och det fanns pälsdjurallergiker i personalen.
Och att min sk. handledare hade det för stressigt för att kunna förse mig med arbetsuppgifter. Så den arbetsträningen avbröts efter 3 dagar.

Jag har valt att inte skriva ut vilka arbetsgivare det skrivs om,
för att jag vill inte hamna i någon som helst anledning till att bli anklagad för förtal.
Utan dom som vet, dom vet. Och det är människor i mitt närmaste som vet vilka arbetsgivare det gäller.

Till sist:
DET FINNS FULA FISKAR DÄR UTE, SOM LEVER PÅ HÄRSKARTEKNIK OCH ATT UTNYTTJA OCH TRYCKA NER ANDRA MÄNNISKOR SOM ÄR I SAMMA SITUATION SOM JAG ÄR !!!

— Andréas "Bubben" Sandberg

Andréas "Bubben" Sandberg